Vatten - en förutsättning för liv
Människor har alltid bosatt sig där det fanns vatten, vilket är en förutsättning för liv. I områden med begränsad nederbörd var det därför viktigt att både spara och samla vatten för att klara sig under hela året. I många delar av världen består året av en kortare regnperiod och en längre torrperiod.
I Skandinavien har vi inte upplevt samma problematik eftersom vi har närhet till vatten men också jämnare nederbörd. Sri lanka skiljer sig då den är en kuperad ö med områden som betecknas som torra, mellan och våta zoner. Skandinavien och Sri Lanka är två olika delar av världen med olika förutsättningar. Vi har trots det en hel del att lära från Sri Lanka.
”Villu civilization” är början på Sri Lankas uppbyggnad av bevattningssystem. Det var små dammar som utnyttjades utan sammanlänkning med andra dammar. Invånarna på Sri Lanka har sedan urminnes tider byggt mindre dammar och pooler för att hindra vattnet att rinna undan. Kunskapen ökade och konstruktionerna blev bättre. I takt med kunskap ökade också kunskapen hur de kunde få ut största möjliga nytta.
Perioden mellan 300 f.kr och 600 e.kr räknas som en storhetstid för de mindre dammarna. Det var decentraliserade småskaliga konstruktioner som sköttes lokalt av befolkningen, även om kungarna hade en överordnad roll. Under denna period började systemen byggas samman i större och sammanlänkade system. Troligen var utgångspunkten att allt vatten skulle användas effektivt och återanvändas innan det rann ut i havet. Innebörden i detta finns i det holistiska begreppet Vewa. Det finns ingen direktöversättning men en enkel översättning betyder en lagringstank eller en reservoar. Vewa är en term som kopplas till det vattenvårdssystem bestående av ett mångsidigt nätverk av över 30 000 Wewu (plural av Wewa), som var utspridda över stora delar av Sri Lankas torra mark. För invånarna och även för kungar var vattnet ”levande”, en komponent för liv för både djur, människor och växter. Vattnet flödade mellan dessa.
Vilka utmaningar fanns det?
Det fanns många utmaningar. Utgångsläget var att använda vattnet effektivt för alla som var beroende av det, inte enbart människan. Vi har valt ett urval av de tekniska utmaningarna som bland annat var följande:
- Ett mål med uppbyggnad av vattenreservoarer var att ge tillgång till vatten under hela torrperioden. Detta ställer krav på storlek. För att lyckas krävdes gemensamma ansträngningar och ett engagemang som sysselsatte byar. För att fylla på en reservoar krävs ju ett lämpligt upptagningsområde. Troligen insåg de berörda människorna att det fanns många fördelar att samarbeta och ta hand om vattnet. Då vattnet rör sig nedåt kunde vattnet användas av andra byar längs vattnets väg till havet.
- Efter att vattnet samlats upp bakom konstruerade och naturliga vallar behövde vattnet släppas ut på ett kontrollerat vis. Vid större vattenmängder kan vattnet skölja bort den öppning som gjordes inklusive hela vallen. Det krävdes att vallen var tillräckligt stark men också att tekniken utvecklades för att släppa ut vattnet genom en lämplig sluss som kunde kontrolleras.
- Ett annat problem är att slam och sediment kan fylla igen byggda dammar och kanaler. Ju högre hastighet som vattnet flödar fram med desto mer kan det föra med sig. Det krävdes kunskap att hindra igensättning och att slam och sediment inte kom in i dammarna.
The Cascading tank systems
Bevattningstankar är ofta inte isolerade tankar utan är en del av ett större sammankopplat system av tankar som fritt översatt kallas ett ”tankkaskadsystem”. Tankkaskadsystem är just det nätverk av olika dammar/ tankar som kopplades samman. Dessa system kunde vara organiserade i separata nätverk som ingick i ett större övergripande system. Varje separat system ingick i ett mikroupptagningsområde som tog hand om nederbörden i det lokala området. Vad som avgjorde hur ett sådant delsystem såg ut berodde dels på geografiska förutsättningar men också av hur intilliggande byar var lokaliserade.
*Vi använder ofta benämning tank när tankkaskadsystem beskrivs. Detta får ses som en synonym till damm, pool eller reservoar.
Ett kaskadtanksystem bestod av olika delar.
Traditionellt finns det en bytank (Maha Wewa/Pahala Wewa) för användning av varje by. Byns tank är huvudkomponenten i tankkaskadsystemet. Vatten från alla andra tankar i systemet rinner ut i byns tank. Denna tank används för jordbruk, såväl som andra samhällsaktiviteter. En typisk by består av byns tank och ett fält under den.
Även om huvudsyftet med tankkaskadsystemet var att tillhandahålla vatten för bevattningsändamål, inkluderade tankkaskadsystemet andra tankar för andra syften. Ändamålen med de andra tanktyperna hänger ihop på olika sätt för att ge en god och konstant tillförsel av vatten till bytanken. Bytankens funktion är därför beroende av tillståndet hos alla andra typer av tankar som finns i tankkaskadsystemet. Ekosystemets funktion varierar en hel del mellan varje typ av tank. En beskrivning av de vanligaste tankarna:
- Kulu Wewa (skogstank): byggd i byns övre avrinningsområde för att ge vatten åt vilda djur, filtrera skräp och slam och fånga upp regnvattnet som kommer in i byns tank genom läckage. Genom att tillhandahålla vatten till vilda djur minskar dessa skogstankar sannolikheten för att dessa djur kommer in i byn för att leta efter vatten och skadliga grödor.
- Kayan Wewa: byggd där det övre avrinningsområdet har rensats eller inte används för annat ändamål. Den används för att fånga sediment och kontrollerar salthalten.
- Olagam Wewa: ligger nära byn, men är inte förknippad med en permanent bosättning eller odling. Det används som en vattenkälla för säsongsbetonad odling.
- Goda wala (vattenhål): konstruerad för att fånga och deponera silt, för att undvika nedslamning och sedimentering av byns huvudtank.
- Ihala Wewa (lagringstank): konstruerad för lagring av vatten och är förknippad med risodling och andra samhällsaktiviteter (bad).
Viktiga funktioner för små tankar
Vi har tidigare beskrivit att synen på Sri Lankas bevattningssystem inte enbart syftade på att leverera vatten till odling (vilket gör att benämningen bevattningssystem ger en felaktig bild). Förutom att ge vatten till alla områdets invånare, både människor och djur, fungerade dammarna som ett tillskott till grundvattnet för behålla en tillräcklig nivå så att brunnar inte torkade ut.
En bortglömd funktion som åter har fått ökad medvetenhet är att decentraliserade system av dammar ger ökad självständighet och uthållighet mot kriser. Det är dels för att behålla landsbygdens landskap men också av ekonomiska, sociala och miljömässiga skäl.
Vad kan vi lära oss av detta?
- Under regnperioder kommer nederbörden ofta i stora mängder under kort tid. Det verkar finns två inställningar till hur vattenmängderna ska hanteras. Äldre system på Sri lanka fångade upp vattenmängderna på ett framgångsrikt sätt. När Sri Lanka var en koloni centraliserades administration och skötsel. Kanalerna som transporterade vatten gjordes om från långsamt flytande till snabbt forsande. Vattnets högre hastighet förde med sig en större mängd slam och sediment vilket begränsade ursprungliga funktionen. I dagens samhälle verkar vi på samma sätt fokusera på att få undan vattnet snabbt. Eftersom klimatomställningen ger oss mer skyfall medför det också att slam och sediment förs med som sätter igen rör. Detta medför översvämningar, ett problem som är stort i städer. Bör vi inte istället försöka bromsa upp i diken för att slam och sediment hamnar på bestämda ställen?
- Många områden har kritiska grundvattennivåer. Hur påverkas detta av att diken blir utformade för att transportera bort stora vattenvolymer? Vore det inte bättre att nederbörden ges möjlighet att tränga ner i marken?
Vill du läsa mer
En stor del av Sri Lankas kunskap om dammar och bevattningsteknik har fallit bort. En vissa uppgifter övertogs skriven information under 1800-talet av kolonialmakten. Trots detta pågår arbete för att återuppväcka kunskapen. En del av detta arbeta finns i följande länkar:
