Jordkällare, det naturliga kylutrymmet

Vilka fördelar finns med en jordkällare och
vad används den till?

En jordkällare kan jämföras med ett kylskåp med fördelen att det inte drar någon el. Den fungerar alltså även då strömmen gått. Den elen du trots allt önskar ha, används ju då som något extra för t.ex. ljus eller kanske en frostvakt under vintern.

En jordkällare kan göras så stor som antingen tillåts eller önskas. Traditionellt har ju jordkällaren använts till förvaring av matvaror som till exempel grönsaker, potatis och andra rotfrukter men även saft, sylt, ost och vin. ”Jordkällaren är klimatsmart, den fungerar utan minsta elbehov, ger inga utsläpp och är kostnadseffektiv” (länge leve jordkällaren, s1).

När vi säger jordkällare tänker vi ju ofta på en dörr i en backe. Grottor har ju samma funktion och på många platser används grottorna till förvaring men också som en del i produktion av livsmedel. Ost och vin lagras ju för att mogna i dessa utrymmen. De etablerade tillverkarna i Europa kan också ha långa nedgrävda gångar som är väl tilltagna i både höjd och bredd. Funktionen med dessa utrymmen är detsamma som de jordkällare vi oftast tänker på.
En välbyggd jordkällare kan hålla i flera hundra år, men det krävs liksom allt annat ett visst underhåll.

Hur ser en jordkällare ut?

En jordkällare kan byggas på flera olika sätt. I sin enklast form är det ett hål i marken med ett lock av någon form som skydd. De jordkällare vi oftast tänker på har välvda tak som var gjorda av
sten. Detta krävde stor hantverksskicklighet. En hantverksskicklighet som mer eller mindre har försvunnit. Känner du till någon som har denna kunskap får du gärna höra av dig och berätta vem det är.

Målet är att källaren ska ha en stabil temperatur. Därför bör den grävas ner i marken. Det finns uppgifter om att 3m är en bra nivå. Det finns källare som byggts på plan mark där det blir en kulle ovanför källaren. Här blir det också svårare att uppnå temperaturstabilitet. Perfekt plats är en sluttning med väldränerad jord, allra helst moränjord. I annat fall bör ni se till att det finns en bra dränering.

Ibland är placeringen svår att påverka och då kan det kompenseras med utförandet. En jordkällare kan antingen vara fristående, byggd
under huset eller en kombination.

Väderstreck – ett råd är att öppningen ska vara åt norr alternativt öster men det varierar. Troligen är det en fördel om öppningen ligger i skugga då den öppnas.

Jordkällarens olika delar

När gropen är grävd byggs en stenmurskista, dvs bakmur, sidomurar samt en frontmur. Frontmuren kunde på äldre jordkällare
vara upp till 1,5 m bred och bestod av en skalmur. ”En skalmur bestod av två yttre släta skikt och däremellan ett tomrum som fylldes med mindre stenar.
När kallmuren byggdes som en skalmur måste några av stenarna fungera som bindare tvärs över muren.” (https://www.kulturmiljo-vard.se/byggnadsvard/stomme-och-fasad/stenhusets-stomme)

Sidomurarna (-väggarna) byggdes som enkelmurar. Bakmuren byggdes som en stödmur. Om hela jordkällaren är fristående, dvs delvis över mark, kan samtliga väggar vara
byggda som en skalmur.

Dörrar – Det finns åsikter hur en dörr ska öppnas. Är det utåt eller inåt? Båda alternativen förekommer. Det verkar som
att omgivning, lokal tradition och jordkällarens utformning spelar roll.

Gemensamt för alla ordentliga jordkällare är att de har en ingångssvale med en inre och yttre dörr. Svalen fungerar som en
sluss in till förvaringsutrymmet. Svalen ska vara täckt med jord för att fungera riktigt bra. Dörren till svalen öppnas ofta utåt och dörren till källaren inåt. Den yttre källardörren skall vara väl isolerad och den inre (svalens dörr) skall vara oisolerad.

Ventilationen är viktig. I bakre murens överkant fanns ofta en öppning som kallas ”potatishålet”. Lika ofta finns ventilationshålet i taket men då nära bakre muren. I dörrarnas nedre kant finns
också ventilationshål. Dessa ventilationshål kan med fördel ha ett spjäll för att reglera ventilernas öppning. Vintertid ska ju kylan motverkas och sommartid bör ju inte varm luft strömma in och kondensera på de kallare väggarna. Hur ventilationen fungerar kräver nog sin egen artikel.

Innertaket var oftast ett valv bestående av natursten. Dessa låste varandra och skapade ett bärande tak. Arbetet med att hitta
lämpliga stenar tog mycket energi och därför används ofta tegel i senare konstruktioner.

I nedgrävda jordkällare täcktes taken med ca 50 cm jord. Ju mer jord desto större belastning på taket men också en jämnare
temperatur.

Målet är att fukt uppifrån inte ska tränga ner. Taket och det som finns ovanför jordkällaren kan utformas på olika sätt. Ibland
byggs ett tak. Ofta läggs ett tätskikt ovanför men detta förutsätter en jämnare yta än då natursten används. Det förekommer uppgifter om att fet lera används vilket utgör ett motstånd för vattnet att tränga in.

Vi ska senare beskriva tre olika jordkällare.
Den första är en väldigt liten och används mest som ett komplement. Den andra är traditionell och kräver också kunskap som är ovanlig. Den tredje är byggd enligt vår tids byggteknik. Oavsett vilken typ så är det intressant att veta hur de är konstruerade.